En familj, en middag, en tystnad..
vi kan alla känna det, den obehagliga känslan av att allting är fel,
att allt har rasat samman, att allting är.. ingenting..
alla sitter vi och tittar ner i tallrikarna, tysta,
någon ställer en halv korkad fråga bara för att säga något,
något obetydligt bara för att bryta tystnaden,
det tar en stund innan någon svarar, ett kort svar..
det kortaste svaret i hela världen,
"tack för maten" alla är klara att gå från bordet,
men ingen har ätit upp, och ingen är direkt mätt häller,
smyger häldre upp senare ikväll och äter själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar